Så handlar du på uranaktier: Är det dags att investera?

Uran är inte den populäraste råvaran. Det räcker att nämna det radioaktiva ämnet för att frammana bilder på förödelsen som det har orsakat i världen: atombomberna som ödelade Japan 1945 eller det radioaktiva nedfallet till följd av härdsmältor i Tjernobyl och Fukushima. Nuförtiden används uran dock främst för att driva kärnkraftverk som producerar över 10 % av världens el. Många tror att råvaran har börjat återfå sitt rykte som en energikälla med lång livslängd som skulle kunna möta den stigande efterfrågan på el under det kommande decenniet – en efterfrågan som drivs på av allt från elbilar till smarta enheter till våra hem. Vi tar en titt på uranmarknaden, hur utvecklingen ser ut samt de viktigaste uranaktierna att bevaka.  

Det här behöver du veta om uranmarknaden

Världen behövde nästan dubbelt så mycket el år 2011 som år 1990 och regeringar världen över har sett kärnenergi som ett av de säkraste sätten att tillgodose den växande efterfrågan. Under de elva åren ökade mängden el som producerades genom kärnkraft med 25 %.

Hur påverkade Fukushima uranmarknaden?

Entusiasmen för kärnkraften övergick snabbt i rädsla när kärnkraftverket Fukushima i Japan drabbades av en tsunami 2011 som orsakade en härdsmälta. Inte oväntat försämrades landets attityd till kärnkraften. Ytterligare kärnkraftverk stängdes i förebyggande syfte och planerna på att bygga fler gick i stöpet. Före händelsen fick Japan 30 % av sin el från kärnkraften och räknade med att öka andelen till 40 % fram till 2017. Idag ligger siffran på under 2 %. Andra länder tog efter. 2011 stod Tysklands kärnkraftverk för en fjärdedel av landets elproduktion, men den siffran har mer än halverats sedan dess.

Australien är en av de största producenterna av uran i världen, men har fortfarande ett totalförbud mot kärnkraft. I slutändan ledde Fukushima till att andra länder intog en försiktigare hållning till kärnenergi. Denna attitydförändring fick efterfrågan på marknaden att minska drastiskt. Uranpriset föll från över 70 dollar per lb före härdsmältan till en bottennotering på 20 dollar i slutet av 2016. Uranpriserna kvoteras på två sätt: i långsiktiga kontrakt och på avistamarknaden, där det första sättet oftast kräver en premie. När priserna är på väg uppåt (som före Fukushima) köper de flesta energileverantörer så mycket uran som de behöver genom långa kontrakt för att låsa de förutsägbara priserna. Det var därför som det tog så lång tid innan prispressen märktes av efter olyckan. Men när priserna började sjunka vågade sig fler leverantörer in på avistamarknaden, vilket förvärrade pressen ytterligare.

Kazakstan blir världsledande på uran

Även om Fukushima-effekten sägs ligga bakom prisfallet för uran – som har kämpat för att ta sig över 30 dollar per lb sedan början på 2017 – ledde Kazakstans tillväxt också till en betydande ökning av utbudet, samtidigt som efterfrågan avtog, vilket höll priset på en låg nivå. Andra branschaktörers försök att minska utbudet för att backa upp priserna var förgäves.

Kazakstan gick från att producera cirka 10 % av världens uran 2007 till att stå för en tredjedel år 2010. 2017 stod landet för hela 39 %. Statsägda Kazatomprom är världens största enskilda producent och ansvarar för 20 % av den globala produktionen. Faktum är att statsägda gruvor runt om i världen antas stå för cirka hälften av världens uranproduktion. Kazatomprom är involverat i samtliga uranbrytningsprojekt i landet – antingen som ensam ägare eller som lokal representant för joint ventures som drivs tillsammans med utländska bolag.

Den farliga kombinationen av en minskad efterfrågan och ett ökat utbud ledde efter hand till att en stor del av verksamheten blev olönsam. Hundratals företag gick omkull och idag ansvarar bara en handfull gruvor för nästan hela världens produktion – 85 % av allt uran som producerades 2017 kom från bara tio bolag och mer än hälften kom från bara tio gruvor.

Vilka länder producerar mest uran?

(Källa: World Nuclear Association)

Vilka länder har de största urantillgångarna?

Gör kärnkraften comeback som en tillförlitlig energikälla?

Kärnkraften dras fortfarande med ett dåligt rykte och många fortsätter att vara kritiska mot en utbyggnad. Vissa länder börjar dock åter hoppas på att kärnkraften ska kunna tillgodose deras energibehov. Till och med Japan har nu förnyat sitt engagemang, trots sin ohyggliga erfarenhet av kärnkraften. Det mineralfattiga landet som behöver importera i princip all sin energi började starta upp gamla anläggningar på nytt 2015, varav vissa fortfarande väntar på godkännande innan de kan tas i drift. Japans ambition är att producera 20 % av landets el genom kärnenergi år 2030.  Enligt Internationella energirådet ökar kärnkraftskapaciteten, särskilt i Asien. Kina har varit den enskilt största nya tillämparen av kärnkraft under de senaste 20 åren. Landet får idag bara drygt 4 % av sin el från kärnkraften, men det är en ökning från 1,9 % år 2007 och trenden är tydlig. Kina planera att bygga 250 nya reaktorer – mer än fyra gånger fler än något annat land – och kärnkraften ingår numera i landets strategi för energiutveckling där man öppet deklarerat sin önskan att utöka kapaciteten.

Även Indien hoppas kunna tillgodose den växande befolkningens energibehov genom kärnenergi, även om utvecklingen där har gått långsammare än i Kina. Detta på grund av att landet inte ingår i fördraget om ickespridning av kärnvapen, vilket försvårar inköpet av uran. Uran får bara säljas till länder som har undertecknat fördraget och för det krävs det att landets nukleära verksamhet övervakas av oberoende kontrollanter. Trots detta bygger Kina och Indien tillsammans mer än dubbelt så mycket ny kärnkraft (sett till energiproduktionskapacitet) än resten av världen sammantaget.

Många länder förlitar sig på kärnkraft, men bara en handfull planerar att bygga fler anläggningar

Utsikterna för uranpriserna

Utsikterna för uranpriserna är bullish. Flertalet länder förlitar sig på kärnkraften för stora delar av sin energiförsörjning. Anläggningarnas långa drifttid innebär dessutom att de kommer fortsätta att drivas inom en överskådlig framtid, även om få av länderna vill bygga fler. Efterfrågan beräknas öka i stora ekonomier som Kina, Indien, Sydkorea eller Ryssland, och nya nedskärningar hos de största producenterna har lett till en dramatisk minskning av utbudet. Kazatomprom minskade sin produktion 2018 med 20 % i förhållande till 2017 i ett försök att stödja priserna och har sagt sig vilja bibehålla den nivån till åtminstone 2020. Cameco – den andra största uranproducenten som står för 15 % av världsproduktionen – stängde tills vidare sin gruva McArthur River i Kanada i början av 2018 eftersom uranpriserna ”fortsätter att hålla sig på ohållbart låga nivåer”. Därmed togs världens andra största urangruva ur drift. När beslutet kom sent 2017 sa Cameco att företaget till stor del lyckats skydda sig mot prisfallet genom att främst sälja uran på långa kontrakt med bättre, låsta priser, även om kontrakten nu började löpa ut.

Kan uranpriset fördubblas innan slutet på 2019?

S&P Global hade i februari 2019 försiktiga förhoppningar på att priserna på långa kontrakt skulle stiga till 60 dollar per lb och avistapriserna till nära 50 dollar under 2019 – nivåer som inte noterats på flera år. Förutom tillväxten i Asien och en betydande minskning av utbudet sa S&P att förväntningarna även grundade sig på att ”många lönsamma urangruvor närmar sig slutet på sin livscykel”. Med tanke på att det kan ta allt mellan 6 och 20 år att bygga en ny urangruva är det inte så svårt att förstå varför många räknar med en tillgångsbrist under de kommande åren.

Camco uppgav i sin årsrapport för 2018 att bolaget förväntades uppnå ett realiserat genomsnittspris på drygt 46 dollar under 2019 och att man hade en återhållsam inställning. Skälet är att de flesta gruvor som stängts för att minska utbudet enkelt skulle kunna tas i drift igen, vilket skapar oro för ännu ett överutbud på marknaden så snart priserna stiger tillräckligt för att göra verksamheten lönsam. Av den här anledningen hävdar bolaget att ”enbart löftet om nytt utbud skulle kunna skapa motvind och leda till att uranpriserna pressas nedåt”. Den oron har visat sig vara befogad då Cameco sänkte sina prisförväntningar för 2019 efter första kvartalet från 39,50 dollar till 41,50 dollar.  De flesta verkar eniga om att uranpriserna är på väg uppåt inom den närmaste tiden, men däremot är man oense om den långsiktiga prisutvecklingen beroende på hur lätt nytt utbud skulle kunna komma ut på marknaden.

President Trump avvisar förslag om att prioritera amerikanskt uran

En viktig utveckling har också skett i USA som kommer att få stor effekt på marknaden. För 18 månader sedan kom ett förslag från två amerikanska uranproducenter om att USA:s president Donald Trump borde införa tullar på 25 % för uranimport till USA i enlighet med Section 232. USA importerar för närvarande 93 % av allt uran.

Förslaget skulle ha gjort amerikanska uranproducenters produkt mer konkurrenskraftig i förhållande till uran som produceras och importeras från utlandet. Men Trump har nu avvisat förslaget och idén om att uranimporten skulle vara ett hot mot USA:s nationella säkerhet. Han har dock begärt en 90 dagars utredning av ”den stora oron över uranimportens inverkan på den nationella säkerheten för den inhemska utvinningen”. Presidenten sa att ”en utförligare analys av den nationella säkerheten för hela leveranskedjan av kärnbränsle i nuläget är nödvändig”. En 90 dagars utredning har inletts som ska undersöka fler möjliga åtgärder för att stötta den inhemska marknaden, vilket skulle kunna fungera som en katalysator för uranpriset inom den närmaste framtiden.

Energy Fuels, en av de amerikanska producenterna som lade fram förslaget tillsammans med Ur-Energy, sa i ett uttalande efter tillkännagivandet att ”hela front-end-delen av den amerikanska kärnbränslecykeln är under hårt tryck” och att ”den industriella basen för att stödja USA:s produktion av kärnbränsle håller på att försvinna i rask takt”.

Det här är goda nyheter för utländska producenter, särskilt i länder som Australien där stora mängder uran produceras men ingen kärnkraft används. Enligt Paladin Energy var beslutet ”positivt för icke-amerikanska uranproducenter” och ”efter 18 månader av osäkerhet räknar man nu med en normalisering av uranmarknaden”.

”Sedan förslaget lämnades in i början på förra året har både amerikanska och icke-amerikanska bolag varit ovilliga att ingå långsiktiga offtake-avtal med producenter och istället minskat sina lager, vilket har bidragit till pristrycket på uran”, sa Paladin Energys vd, Scott Sullivan.

Nyheten välkomnades också av producenter i Kanada, som är USA:s största leverantör av uran. Cameco, som får 25 % av sina intäkter från amerikanska kunder, hävdade att deras uranleveranser söder om landsgränsen ”aldrig har varit ett hot mot USA:s nationella säkerhet”.

”Osäkerheten kring utredningens slutsatser hängde över uranindustrin under större delen av förra året och förvärrade läget på en redan utsatt global marknad. Även om ett visst mått av osäkerhet kan råda fram till att utredningsgruppen slutför sitt arbete är presidentens beslut på det hela taget ett positivt resultat”, meddelade Cameco.

Så investerar du i uran

Till skillnad från de flesta andra råvaror, som guld eller olja, kan investerare inte köpa fysiskt uran på grund av dess radioaktiva egenskaper. Istället måste de leta efter andra alternativ, som aktier i bolag som utvinner uran eller börshandlade fonder (ETF:er) som baseras på investeringar i uranaktier eller köp av den fysiska råvaran.

1. Du kan följa de här fyra stegen om du vill börja investera i uran:   Undersök uranmarknaden med hjälp av den här artikeln och andra källor.
2. Bestäm hur du vill investera i uran – t.ex. genom aktier eller ETF:er.
3. Öva trading i en riskfri miljö med ett demokonto hos IG eller öppna ett konto hos IG för att komma igång.
4. Öppna din första position på uran.

De bästa uranaktierna att bevaka

Det finns ett brett utbud av uranaktier att välja bland. Cameco är den överlägset största börsnoterade aktien, men företag som Paladin, Energy Resources of Australia och Denison Mines bedriver alla produktion och de flesta av dem har vilande kapacitet som skulle kunna tas i bruk så fort uranpriset stiger. Du kan också utvärdera företag som Berkeley Energia, som ännu inte producerar uran, men som utvecklar nya stora projekt som de hoppas kunna dra igång så snart priserna börjar stiga.

De största amerikanska uranaktierna

Brittiska uranaktier: gruvor där man bryter olika slags produkter

Två andra aktier att överväga är Rio Tinto och BHP Group. De är två av världens största gruvor som förutom uran också producerar ett brett utbud av andra råvaror. Det innebär att de är mer diversifierade och bättre rustade mot en eventuell nedgång på enskilda marknader, men också att du får bredare exponering mot gruvindustrin och inte bara mot uran. Båda finns dock med bland de tio största producenterna av uran i världen enligt World Nuclear Association.

ETF:er med uran och andra sätt att investera

Det är också värt att överväga aktier som investerar i uranbolag och uranprojekt, eller uranbaserade ETF:er.

Yellow Cake erbjuder ”direkt exponering mot avistapriset på uran utan prospekterings-, utvecklings-, utvinnings- eller bearbetningsrisk”. Bolagets främsta underliggande tillgång är uran som köps på avistamarknaden, främst från Kazatomprom, vilket betyder att aktiepriset påverkas stort av rörelser på avistamarknaden. Uranium Participation är en liknande ETF som också härleder sitt värde från uran som köps på marknaden.

Global X Uranium är en ETF som följer flera olika bolag som är involverade i uranbrytning och produktion av nukleära komponenter, vilket ger exponering mot den bredare leveranskedjan. Geiger Counter är mer fokuserat på att investera i bolag som antingen producerar eller prospekterar efter uran.

Är det läge att investera i uran?

Efter åtta år av fallande priser och svåra beslut börjar det ljusna på uranmarknaden. Men en hel del motstånd kvarstår.

Effekten av de stora, men nödvändiga, produktionsnedskärningarna på senare år har börjat gynna priserna. Men andelen vilande kapacitet som är redo att återvända till marknaden skulle snabbt kunna sätta stopp för en eventuell prisökning om gruvorna återupptar sin verksamhet för snabbt.

Kärnenergins rykte har förbättrats sedan Fukushima och i Japan har anläggningar startats upp på nytt. Kärnkraften står för cirka 10 % av världens el och länder som Kina och Indien bygger i rask takt fler anläggningar, även om Indien fortfarande befinner sig i en gråzon eftersom landet inte ingår i fördraget om ickespridning av kärnvapen. Vi ska inte heller glömma att de flesta länder inte planerar att bygga fler anläggningar och att de som är starkt beroende av kärnkraften, som Frankrike, håller på att trappa ned.

Trots detta anses kärnkraften vara en tillförlitlig och ren energikälla som kan minska avståndet till förnybara källor. Nästan två tredjedelar av världens energi kommer från fossila bränslen och efterfrågan på elektricitet beräknas fördubblas fram till 2050. Det krävs därför viktiga beslut om hur den ökade efterfrågan ska mötas, samtidigt som utsläppen ska minskas. Med hjälp av kärnkraft skulle den rena kapaciteten kunna utökas väsentligt på lång sikt. Kärnkraften är dessutom en alternativ lösning till förnyelsebar energi om exempelvis vinden inte blåser eller solen inte skiner. Å andra sidan lobbar företag som Royal Dutch Shell aggressivt för naturgas som de kallar det perfekta övergångsbränslet för att minska avståndet till förnybara resurser – och sett ekonomiskt är det mycket billigare att bygga en naturgasanläggning. En del menar att utvecklingen inom energilagring innebär att vi inom en snar framtid inte kommer att behöva någon alternativ lösning till förnyelsebar energi. I tider då handelskrig blir allt vanligare bör länder dessutom akta sig för att bli alltför beroende av andras råvaror, särskilt eftersom vinden och solen inte ägs av någon.