Flytande växelkurs, eller rörlig växelkurs, innebär att priset på en valuta bestäms av utbudet och efterfrågan på andra valutor. Motsatsen till flytande växelkurs är fast (eller peggad) växelkurs, där värdet på en valuta helt och hållet regleras av staten.
Ta reda på hur valutahandel fungerar.
Valutor med flytande växelkurser rör sig fritt på valutamarknaden och deras pris styrs av handeln samt utbudet och efterfrågan. På den fria marknaden innebär ett ökat utbud men en minskad efterfrågan att priset på ett valutapar sjunker, medan en ökad efterfrågan och ett minskat utbud innebär att priset stiger.
Valutapar med flytande växelkurs uppfattas som antingen starka eller svaga, beroende på marknadssentimentet kring landets ekonomi. Om exempelvis regeringen i ett visst land anses vara instabil, kommer landets valuta troligtvis att depreciera eftersom det råder tvivel kring statens förmåga att reglera ekonomin.
Staten kan dock ingripa och reglera en flytande växelkurs för att hålla landets valuta på en förmånlig nivå för internationell handel. Det förhindrar också att andra länder manipulerar sina valutor.
Flytande växelkurser anses vara rättvisare, friare och effektivare än system med fasta växelkurser. Fasta växelkurser är mer rigida och priserna tenderar att fluktuera inom ett mer avgränsat område.
Dock kan fasta växelkurser vara en fördel när det råder ekonomisk ovisshet och marknaderna är instabila. Utvecklingsländer brukar låsa värdet på sina valutor – ofta till den amerikanska dollarn – för att på så sätt öka stabiliteten för valutorna, vilket kan främja investeringar och sänka inflationstakten.
Bretton Woods-avtalet gav upphov till ett system med en fast växelkurs som låste den amerikanska dollarn till priset på guld, medan andra valutor i världen låstes till dollarn. Dollarn blev på så vis världens reservvaluta.
Avtalet slöts under ett möte 1944 som syftade till att reglera den internationella penningpolitiken och upprätthålla ekonomisk ordning efter Andra världskrigets slut.
1971, två år efter att den amerikanske presidenten Nixon övergav guldstandarden, kollapsade Bretton Woods-systemet. Länderna upphörde med att låsa sina valutor till dollarns värde och införde istället flytande växelkurser.
Den kinesiska regeringen – via Kinas centralbank – går med jämna mellanrum in och reglerar växelkursen på yuan för att hålla valutan undervärderad. Genom att låsa yuan till en valutakorg kan man depreciera värdet på den, vilket i sin tur leder till att exporten blir billigare.
Valutakorgen domineras av den amerikanska dollarn och Kinas centralbank strävar efter att hålla yuan inom ett 2 % intervall från den amerikanska dollarn. För att uppnå detta köper centralbanken upp andra valutor (ibland även amerikanska statsobligationer) och släpper fler yuan på marknaden. På så sätt ökar man tillgången på yuan, samtidigt som tillgången på andra valutor begränsas.
Upptäck hur man handlar på IG Academy genom att ta del av vår serie med interaktiva kurser, webbinarier och seminarier.
Få svar gällande ditt konto och våra tjänster
Kontaktuppgifter hittar du på vår kontakta oss-sida.