Vad är hedgefonder och hur fungerar de?

Vad är en hedgefond?

En hedgefond är en oreglerad investeringsstruktur som använder ett brett urval av strategier och finansiella instrument (som inte finns tillgängliga för reglerade sammanslagna fonder) för att uppnå stor avkastning oberoende av marknadsutvecklingen.

En sammanslagen fond samlar in pengar från många enskilda investerare med avsikt att använda det ackumulerade kapitalet för investeringsändamål. Investerare delar på vinsten, om någon tjänas in.

• Reglerade sammanslagna fonder, liksom värdepappersfonder, är öppna för icke-professionella investerare – men på grund av detta måste de följa de regler och begränsningar som fastställts av relevanta tillsynsmyndigheter
• Oreglerade fonder, som hedgefonder, är inte begränsade till samma grad och finns därför inte tillgängliga för privata investerare. Denna relativa frihet från reglering gör det möjligt för hedgefondförvaltare att engagera sig i högrisktaktik som att ta korta positioner och handla med derivat med hävstång

En stor fördel med hedgefonder kommer från deras förmåga att begränsa marknadsrisk genom att diversifiera en investeringsportfölj. Marknadsrisk är risken att aktiemarknaden som helhet kommer att drabbas av en nedgång. Om det händer en portfölj som innehåller många aktier kommer värdet på portföljen sannolikt att minska tillsammans med marknaden.

Eftersom hedgefonder kan titta på möjligheter utanför aktiemarknaden och genom att använda derivat för att ta korta positioner på marknaden kan hedgefonder nå positiva resultat även när marknaden faller.

Tre viktiga definierande egenskaper för hedgefonder inkluderar:

1. Relativ frihet från reglering
2. Möjlighet att minska marknadsrisk
3. Höga minimikrav för minsta investering

Relativ frihet från reglering

Traditionella fonder följer generellt utvecklingen hos aktier eller obligationer. Förutom hedgefonder finns även andra alternativa investeringsfonder som fonder som investerar i onoterade bolag eller tillhandahåller riskkapital.

• Riskkapitalfonder specialiserar sig på att köpa företag med ett mål att öka deras värde genom att genomföra förändringar i deras struktur eller verksamhet
• Venture capital är en underkategori av riskkapital, men specialiserar sig på att investera i uppstartsföretag med högt potential

Många alternativa investeringar kräver mindre strikt reglering än traditionella fonder, vilket ger dem större utbud när det kommer till val av investering och strategi.

Till exempel kan en förvaltare av hedgefonder låna aktier från en investeringsbank för att blanka marknaden och använda derivat som optioner och terminer för att hedga positioner. De kan också ta positioner med hög hävstång och köpa en större position, med syftet att bli majoritetsägare i ett noterat bolag. Som en majoritetsägare kan de då driva fundamentala förändringar i företaget för att öka dess värde och aktiekurs.

Sådana strategier medför stor risk och de är svåra att genomföra effektivt, vilket gör att de inte är genomförbara för en traditionell aktiefond.

Många investerare har redan exponering mot traditionella investeringar och väljer därför att inkludera alternativa investeringar som är okorrelerade till marknadsutveckling eftersom:

• De minskar portföljens totala exponering mot marknadsrisk (vilket tillgångar som aktier oundvikligen medför)
• De kan få positiv avkastning även när marknaden går ner
• De har potential att få bättre avkastning än genomsnittet eftersom de har möjlighet att ta högre risk

Hedgefonder – kan i teorin – uppfylla de två första punkterna och kan producera resultaten som krävs i punkt tre. Av dessa skäl är de ett populärt inslag för de som har möjlighet att investera i dem.

Värt att notera är dock att vissa experter menar att efterfrågan på hedgefonder kan gå ner i framtiden eftersom om man menar att den risken som investeringen innebär inte alltid motiveras av den potentiella avkastningen.

Möjlighet att minska marknadsrisk

Marknadsrisk är ett mått på den systemrisken för den sammanlagda aktiemarknaden. I en mycket diversifierad portfölj som innehåller ett brett urval av aktier är portföljens avkastning inte starkt beroende av skickligheten eller insikten hos förvaltaren, utan snarare på fluktuationerna på den totala aktiemarknaden.

Trots att de medför betydande andel andra typer av risk och beroende på vilken strategi som används, strävar hedgefonder att ta bort marknadsriskelementen så mycket som möjligt, vilket gör vinster eller förluster till en funktion av en förvaltarens talang och finansiella expertis. De anger ofta mål för ”absolut avkastning” (till exempel 10 %) istället för avkastning som har ett aktieindex som riktmärke (till exempel marknadsavkastning plus 5 %).

Risker som hedgefonder exponeras för kommer att variera med vilka strategier som används av fondförvaltaren, men kan inkludera:

• Ränterisk – risken på värdet av en tillgång, som en obligation, genom höjda räntor
• Likviditetsrisk – risken att en organisation inte kommer att kunna uppfylla sina skuldförbindelser på grund av oförmågan att omvandla tillgångar till pengar
• Förvaltarrisk – risken för att en fondförvaltare kan ta extra risk genom att ändra en investeringsstil eller strategi med förhoppning om att uppnå större avkastning
• Värderingsrisk – risken som uppstår när du handlar med tillgångar som är svåra att värdera. Dessa kan vara övervärderade av en fond, vilket innebär att de inte ger den förväntade avkastningen när de säljs
• Koncentrationsrisk – risken att för mycket kapital har koncentrerats i ett snävt investeringsområde eller i investeringar vars avkastning är mycket relaterad. Det beror på en brist av diversifiering

Höga minimikrav för minsta investering

Eftersom hedgefonder är oreglerade får endast investerare som uppfyller vissa minimikriterier bidra till fonden. Investerarna måste vara antingen "institutionella investerare" eller "ackrediterade investerare".

Institutionella investerare är företag som inte är banker som investerar för kunders räkning (t.ex. pensionsfonder)

Ackrediterade investerare är allmänna personer som, tack vare hög inkomst eller stor nettoförmögenhet, anses kunniga nog att förstå riskerna förknippade med hedgefondinvesteringar.

De initiala investeringsbeloppen för hedgefonder är även normalt sett mycket höga.

Vad gör en hedgefond?

En hedgefond tar in kapital från investerare och har sen möjlighet att investera kapitalet i en rad olika investerings och trading möjligheter. De är utformade för att generera stark avkastning oberoende av om aktiemarknaden stiger eller inte.
Hedgefonder sägs ibland aktivt söka efter möjligheter överallt:

• Avgörande händelser – som företagssammanslagningar och konkurser
• Ineffektiv prissättning mellan liknande instrument – som obligationer med liknande kuponger och villkor
• Felaktiga aktievärdering – genom att samtidigt köpa undervärderade aktier och sälja övervärderade aktier
• Makroekonomiska händelser – som meddelande om räntenivåer och politiska åtgärder
• Negativa eller positiva marknadstrender – genom att handla på ett sätt som tjänar på stigande eller fallande marknader

Dessutom sägs de ibland söka efter ”alfa” avkastning. Alfa kan beräknas med hjälp av linjär regression och ett aktieindex som ett relativt riktmärke. I enklare termer kan den beskrivas som avkastningen på en portfölj som inte förklaras av den riskjusterade avkastningen på marknadsportföljen.

Vilka typer av hedgefonder finns det och vilka strategier använder de?

Hedgefonder klassificeras vanligtvis utefter strategierna de använder, och kan i stort sett kategoriseras som en (eller en blandning) av följande:

1. Relativa värdefonder
2. Riktade fonder
3. Händelsedrivna fonder
4. Globala makrofonder
   

Relativa värdefonder

Relativa värdefonder är starkt beroende av arbitrage. Ett exempel på ren arbitrage är när köp och sälj av en likvärdig tillgång på två handelsplatser sker samtidigt, och när priset man får för tillgången är högre än priset som betalas. Ren arbitrage är riskfritt och genererar alltid vinst – men existerar mycket sällan i den verkliga världen.

Relativt värdearbitrage är en ofta förekommande strategi för hedgefonder. Denna strategi följer samma principer som relativa värdefonder, men medför alltid risk och garanterar aldrig vinst. I relativt värdearbitrage fokuserar en hedgefond på att leta efter inkonsekvenser i tillgångars prissättning som annars liknar varandra. Vi använder ett förenklat exempel med arbitrage hos konvertibla obligationer.

Till exempel kan ett företag som utfärdar obligationer nyttja fördelar med att öka priset på en obligation i förhållande till framtida kassaflöden, exempelvis genom att ge obligationsinnehavaren valet att omvandla obligationen till aktier vid ett senare datum. En obligationsköpare kan finna det här omvandlingsalternativet attraktivt och vara villig att betala en premie för det vid köpet av obligationerna.

I en konsekvent prissatt marknad skulle den konvertibla obligationen vara nära knuten till värdet på aktierna som den kan omvandlas till. Om den icke-konverterade obligationen prissätts lägre än vad företagets aktier är värda resulterar det i att aktierna (och deras framtida kassaflöden) köpts med rabatt. Genom hedging kan den konvertibla obligationsinnehavaren fortfarande tjäna pengar även om aktien är prissatt för högt.

Relativa värdestrategier inkluderar:

Riktade fonder

Riktade och taktiska investeringsstrategier innebär att ta positioner på aktiemarknaderna, vilket betyder att dessa strategier är utsatta för en viss marknadsrisk. Eftersom hedgefonder kan "gå kort" (till skillnad från traditionella portföljer, som är avsedda att följa marknaden) kan de, utöver att tjäna på stigande marknader, även nyttja fallande marknader och därmed minska marknadsrisken.

Kända exempel på mer traditionella strategier för fonder inkluderar att investera i tillväxtaktier eller värdeaktier. Istället så analyserar hedgefonder värderingen hos aktier och identifierar de aktier som har hög avkastning i förhållande till marknaden (fundamental tillväxt) eller som är undervärderade jämfört med marknadsvinster (fundamentalt värde).

Ett annat exempel i den riktade och taktiska kategorin är att ”gå lång/kort". Fonder som använder sådana långa/korta strategier strävar efter att dra nytta av felaktiga aktiepriser, oavsett marknadsinriktning. Som namnet antyder så är “lång/kort” en “marknadsneutral” strategi. I ”lång/kort” kommer förvaltare att antingen köpa ("gå lång") en undervärderad aktie eller sälja ("gå kort") en övervärderad aktie, i lika monetära belopp.

Om marknaden stiger och den undervärderade aktien presterar bättre än den övervärderade aktien kommer vinsterna som tjänas från den långa positionen att vara högre än förlusterna på den korta (vilket innebär att vinst görs). Omvänt, i en bear market, om den korta aktien faller mer än den långa aktien kommer det resultera i vinst. Marknadsrisken – i det här exemplet – har hedgats och strategin bygger på att en undervärderad aktie går bättre än en övervärderad aktie, istället för att vara beroende av förväntningen på en specifik marknadsriktning.

Händelsedrivna fonder

Händelsedrivna fonder letar efter investeringsmöjligheter i transaktionshändelser hos företag, som exempelvis sammanslagningar och förvärv, konkurser och likvidationer. Tanken här är att dra nytta av felaktiga marknadsvärderingar under tiden fram till, och efter, sådana händelser. Det finns tre typer av allmänna företagshändelser som hedgefonder är intresserade av: nödlidande värdepapper, risk-arbitrage och speciella situationer.

Nödlidande värdepapper innebär en möjlighet att köpa värdepapper nära konkurs till stor rabatt. Hedgefonder kan ha förmågan och expertisen att hjälpa företaget och förhindra en konkurs. Om företaget då blir lönsamt, kommer priset på skulden att uppskattas.

I sammanslagningsarbitrage kan en hedgefond försöka dra nytta av effekterna på de aktiepriser som en sammanslagning vanligtvis producerar för alla inblandade företag. I många fall kommer målföretagets aktier att öka i värde efter sammanslagningen medan det förvärvande företagets aktie kommer att falla.

Om förvaltare av en hedgefond tror att sammanslagningen kommer att ske köper de den aktie som förväntas öka (företaget som kommer att förvärvas) och säljer den aktie som förväntas falla (företaget som gör förvärv). Om fondförvaltaren tror att sammanslagningen inte skulle ske skulle det vara omvänt och målföretagets aktie skulle säljas medan det förvärvande företagets aktie skulle köpas.

I en aktiviststrategi beter hedgefonden sig på liknande sätt som en riskkapitalfond. Efter att ha fått en aktiemajoritet i ett företag kan hedgefond framtvinga fundamentala förändringar för att öka målföretagets värdering. Den största skillnaden mellan en hedgefond och riskkapital under dessa omständigheter är att hedgefonden endast skulle köpa noterade företag.

Globala makrofonder

Globala makrofonder kan klassificeras som en underkategori av riktade fonder eftersom de försöker handla med eller mot allmänna marknadstrender på en makroekonomisk eller global nivå.

George Soros gjorde skapade både förakt och beundran för makrofonder när han tog en kort position mot pundet under en avgörande period fram till att Europeiska unionen accepterade euron. Känd som "mannen som bröt Englands bank” så samlade Soros in ungefär en miljard dollar (på 90-talet) genom att korrekt förutse att pundet var övervärderat.

Makrofonder använder makroekonomers färdigheter för att modellera utvecklingen för nationella ekonomier och större sektorer i våra olika ekonomier. Strategierna analyserar variabler som exempelvis valutavärde, statsskuld och valutapolitik, balansen i handel, arbetslöshet och finanspolitik. Målet skulle vara att identifiera felvärderingar där det är tillämpligt och att förutse effekterna av inhemska och internationella händelser på dessa variabler.

Vad är skillnaden mellan hedgefonder och andra fonder?

Hedgefonder har vissa likheter med andra påvisade förenade fonder som ömsesidiga fonder och riskkapital (inklusive riskkapital). De är dock distinkt enheter och skillnaderna kan vara omfattande.

1. Strukturen för en hedgefond
2. Hedgefonder vs ömsesidiga fonder
3. Hedgefonder vs riskkapital
4. Tabellsammanfattning

Strukturen för en hedgefond

Hedgefonder etableras ofta som begränsade partnerskap. I den här typen av partnerskap fungerar investerarna (antingen institutionella eller privata "ackrediterade" investerare) som begränsade partners som bidrar med pengar till fonden.
Fondens förvaltare styr och exekverar investeringsverksamheten för fonden, och denna person kallas för allmän partner. Om fonden ökar har begränsade partners rätt till vinster i proportion till deras investeringsbelopp.

Begränsade partners har en begränsad risk – det maximala de kan förlora är deras ursprungliga investering. Den allmänna partnern har obegränsat ansvar, vilket innebär att personliga tillgångar kan användas för att täcka fondens skulder.

Allmänna förvaltare investerar tillsammans med de begränsade partnerna, men som fondförvaltare kan den allmänna partnern debitera förvaltnings- och prestationsavgifter. Ett typiskt avgiftschema inkluderar en förvaltningsavgift på 2 % och på 20 % av vinster – "2 och 20" som schemat kallas.

Eftersom hedgefonder är oreglerade så får de inte marknadsföras till allmänheten, och investerare måste uppfylla vissa minimikriterier. "Ackrediterade investerare" måste antingen ha ett högt nettovärde eller ha en viss årsinkomst. Den relativa friheten från reglering gör det dock möjligt för hedgefonder att engagera sig i handelsstrategier och använda finansiella instrument (som derivat med hävstång) som oftast är off-limits för reglerade fonder som ömsesidiga fonder.

Derivat med hävstång är dock tillgängliga för icke-professionella traders genom olika plattformar, inklusive vår plattform.

Läs mer om att handla på CFDs hos oss

Hedgefonder vs ömsesidiga fonder

Precis som hedgefonder är ömsesidiga fonder samlade investeringsstrukturer, vilket innebär att alla enskilda investerare bidrar till en fond som används som kapital för investeringar. Till skillnad från hedgefonder är ömsesidiga fonder hårt reglerade.
Detta innebär att de får marknadsföra sig till allmänheten, men deras investeringar är begränsade till värdepapper som aktier och obligationer. Ömsesidiga fonder tjänar regelbundet marknadsavkastning – till exempel avkastning som återspeglar utvecklingen på aktiemarknaden som helhet.
Ömsesidiga fonder allokerar vinster genom att dela upp sitt kapital i aktier. Investerarna består av dess aktieägare och när fonden till exempel tjänar en positiv avkastning så stiger aktievärdet i proportion. Det finns två typer av ömsesidig fond:

• I en "stängd" fond utfärdar fonden inga nya aktier men befintliga aktier kan handlas på en börs

• I en "öppen" fond utfärdas aktier om en ny investerare vill ansluta sig. Investerare i en öppen fond kan ta ut kontanter genom att lösa in sina aktier från själva fonden till det aktuella värdet

I både öppna och stängda ömsesidiga fonder är aktier mycket likvida och kan lätt och snabbt lösas in mot kontanter.
Däremot kan hedgefonder kräva att investerare ger information om att de har planer på att dra sig ur fonden, och detta får vanligtvis endast ske under särskilda perioder – och endast efter en viss investeringsperiod (”lock-up-period”). Detta gör att pengar investerade i en hedgefond blir relativt olikvida i jämförelse med ömsesidiga fonder.
Ömsesidiga fonder debiterar förvaltningsavgifter, men brukar inte använda sig av prestationsavgifter. Detta, påstår många, förhindrar onödigt risktagande från förvaltare av ömsesidiga fonder eftersom förvaltarens vinster inte är bundna till hur bra fonden presterar mot marknaden.

Hedgefonder vs riskkapital

En riskkapitalfond kan också vara strukturerad som ett begränsat partnerskap. I den här konfigurationen skulle de använda samma avgiftsschema som en hedgefond – en förvaltningsavgift plus en prestationsavgift. "2 och 20"-schemat verkar i stor utsträckning när det gäller riskkapital.

Eftersom riskkapitalfonder är oreglerade investeringsalternativ krävs det att du som investerar i dem uppfyller minimikriterier på samma sätt som ackrediterade hedgefondinvesterare. Detta innebär att du måste ha ett högt nettovärde eller hög årsinkomst under en viss period.

Riskkapital specialiserar sig på att investera direkt i företag eller att få en aktiemajoritet i börshandlade företag. Strategier för riskkapitalfonder inkluderar utköp med hävstång (LBOs) och investering i uppstartsföretag med högt potential (venture capital).

En riskkapitalfond kan köpa företag i nöd med avsikten att öka företagets värde allt eftersom framgångsrika strategier fastställs. Hedgefonder använder en ”aktivist”-strategi för att tvinga nödvändiga förändringar i ett företag när de ingriper på detta sätt, men de tenderar att hålla sig till börsnoterade företag när de gör så.

Sett ur en investerares perspektiv är de mest anmärkningsvärda skillnaderna mellan de två parterna de olika tidshorisonterna, riskprofilerna och likviditeten av investering.

Riskkapital är en långsiktig investering – vilket innebär ett åtagande på allt mellan tre och tio år eftersom strategierna som används av riskkapitalfonder kräver en betydande period för att producera ett värdefullt resultat.

I jämförelse är hedgefondsmedel tillgängliga för uttag efter den ursprungliga lock-up-perioden, baserat på bestämda intervall. Det innebär att hedgefonder är mer likvida än riskkapitalinvesteringar eftersom investerare lättare kan få tillgång till sitt kapital.

Även om båda är riskfyllda anses hedgefonder innebära en högre risk om man jämför de två alternativen – detta trots riskkapitalens användning av betydande hävstång när du engagerar sig i utköp.

Slutligen är hedgefonder i allmänhet öppna – vilket innebär att nya investerare kan ansluta sig genom att nya aktier utfärdas, och aktier kan återlösas från själva fonden istället för att sälja dem på en börs. Riskkapitalfonder antar en stängd struktur som inte tillåter att nya investerare registreras efter att fonden har etablerats.

Tabellsammanfattning

Hur fungerar hedgefonder?

Hedgefonder fungerar genom att identifiera och dra nytta av investeringsmöjligheter, som exempelvis obalanser på finansiella tillgångar, förväntade marknadstrender, transaktionshändelser hos företag som sammanslagningar samt förvärv och händelser som påverkar vissa makroekonomiska variabler.

För att tjäna på det sistnämnda använder hedgefonder en rad handelsstrategier och derivat med hävstång som inte finns tillgängliga för traditionella fonder.

Eftersom flera strategier för hedgefonder är beroende av att fonden drar nytta av möjligheter innan andra gör det – så kallad "första mover-fördel" – är de ofta fåordiga och hemliga, även för sina investerare. Detta har tolkats som att hedgefonder strävar efter att skapa oetiska förhållanden och att de vill hålla sig borta från offentlig granskning – en anklagelse som kan anses vara obefogad.

Vad är en hedgefondsförvaltare?

En hedgefondsförvaltare styr investeringsstrategin på hedgefonder. De är fokuserade på att skydda och förstärka förmögenheten för fondens investerare genom att uppnå resultat som, under en period på flera år, överträffar traditionella fonder och andra alternativa investeringar.

Förvaltare investerar ofta tillsammans med andra investerare och är ibland skyldiga att återinvestera en stor del av sin prestationsavgift i fonden. Om fonden sätts upp som ett begränsat partnerskap blir förvaltaren av hedgefonden utsedd till den allmänna partnern.

Välkända förvaltare av hedgefond inkluderar:

• John Meriwether (Long-term Capital Management)
• Ray Dalio (BridgewaterAssociates)
• Jim Simons (Renaissance Technologies)
• Paul Tudor Jones (Tudor Investment Corporation)
• George Soros (Quantum Group of Funds)
• Bill Ackman (Pershing Square Capital Management LP)
• John Paulson (Paulson & Co.)
• Steve Cohen (Point72 Asset Management)
• David Tepper (Appaloosa Management)
• Daniel Och (Och-Ziff Capital Management Group)

Hur tjänar hedgefonder pengar?

Hedgefonder tjänar pengar genom att ta ut förvaltnings- och prestationsavgifter. Fonderna är oftast uppdelade i två komponenter – den förenade fondkomponenten och företaget som förvaltar fonden. Om fonden är ett begränsat partnerskap kan den allmänna partnern ta ut en förvaltningsavgift på 1 % till 2 % av de totala tillgångarna som förvaltas (AUM). Prestationsavgifter på 20 % till 30 % läggs sedan till ovanpå det beloppet.
Många hedgefonder använder sig av ”2 och 20”-strukturen, som också är vanlig bland riskkapitalfonder. Det är en 2-procentig förvaltningsavgift och ett prestationsincitament på 20 %. Som det har nämnts är förvaltare av hedgefonder oftast skyldiga att investera i fonden och är ofta förpliktade att återinvestera upp till 50 % av sina prestationsavgifter så att deras intentioner är förenliga med kundernas.

Ytterligare åtgärder för att skydda kunderna används. Ett ”tröskelvärde” är en avkastning som måste nås innan eventuella prestationsavgifter kan debiteras och ett ”högt vattenmärke” är ett riktmärke som, om fonden faller, måste nås igen innan det kan debiteras några prestationsavgifter.

Exempel på avgiftsschema för en hedgefond

För att illustrera ”2 och 20”-avgiftsschemat kan vi ta ett exempel på en hedgefond med en storlek på 100 miljoner SEK. Här skulle vi kunna anta att:

• Fonden har 105 miljoner SEK i tröskelvärde
• Detta ökar till 130 miljoner SEK efter år ett
• Detta faller sedan till 110 miljoner SEK under år två
• Slutligen når det sedan 145 miljoner SEK under år tre

Avgiftsstrukturen skulle bli följande:

• År ett: (2 % x 130 miljoner) + (20 % x 25 miljoner SEK vinst) = 7,6 miljoner SEK
• År två: (2 % x 110 miljoner) + (0) = 2,2 miljoner SEK
• År tre: (2 % x 145 miljoner) + (20 % av 15 miljoner SEK vinst över tidigare högt vattenmärke) = 5,9 miljoner SEK
• Totala avgifter: 15,7 miljoner SEK
• Avkastning till investerare: 129,3 miljoner SEK
  

De tio största hedgefonderna.

För att rangordna dessa hedgefonder använde vi de senaste 13F-ansökningarna (20 april 2021) för amerikanska företag och den senaste årsrapporten för brittiska företag.

Hur investerar eller handlar man som förvaltare av hedgefonder

Investerings- och handelsstrategier som används av hedgefonder är komplexa och svåra att bemästra – särskilt gällande de som kräver stor kunskap om avancerade finansiella instrument och volatila marknader.

För att du ska få en djupare förståelse för de finansiella marknaderna samt för våra produkter och de risker som är förknippade med dem så har vi skapat en mängd material som du kan utforska. Detta inkluderar:

• IG Academy
• Riktlinjer för riskhantering
• Riktlinjer för hur du maximerar framgång på handel
• En samling artiklar för att hjälpa strategiutvecklingen
• Webbinarier och seminarier
• En omfattande ordlista med termer

Alternativt kan du öva och utveckla din trading, helt riskfritt med vårt demokonto.

Hedgefonder - sammanfattning

• Hedgefonder är investeringsalternativ som använder en mängd olika strategier och finansiella instrument för att uppnå hög avkastning, även när marknaden faller
• De fungerar genom att dra nytta av investeringsmöjligheter baserade på obalanser på finansiella tillgångar, förväntade marknadstrender, sammanslagningar och förvärv samt händelser som påverkar makroekonomiska variabler
• Hedgefonders klassificering är beroende av de strategier som används
• Eftersom hedgefonder är oreglerade så måste dess investerare uppfylla minimikriterier. "Ackrediterade investerare" måste antingen ha ett högt nettovärde eller ha en betydande årsinkomst
• Förvaltare för hedgefonder debiterar förvaltnings- och prestationsavgifter. En förvaltningsavgift kommer att motsvara 1 % till 2 % av de totala tillgångarna och ett prestationsincitament på 20 % till 30 % läggs sedan till på det här beloppet
• Hedgefonder har några liknande egenskaper som andra förenade fonder. De är dock distinkta enheter och skillnaderna kan vara omfattande